Så vill vi att jordbrukspolitiken utvecklas

Ekologiska Lantbrukarnas fokus i arbetet med CAP är hur den samlade politiken bättre kan främja svenska ekobönders möjlighet att utveckla sina företag, likväl som att de stöd och ersättningar som jordbrukspolitiken medför ska möjliggöra en hållbar utveckling i lantbruket som helhet. Istället för rena inkomststöd så vill vi att skattepengarna som går till lantbruket bör främja miljö- och samhällstjänster som bonden kan göra på gårdsnivå, men som marknaden inte betalar för fullt ut. Här nedan kan du läsa om de förändringsförslag som Ekologiska Lantbrukarna driver, vilket vi kallar för vår "CAP-position".

En del av våra slutsatser nedan bygger på den konkurrenskraftsanalys av den svenska ekoersättningen som togs fram inom projektet Ekobondens marknad 2018. Den analyserar ekoersättningens utformning i Sverige idag och jämfört även förutsättningarna för svenska ekobönder med våra närmsta grannländer. Ladda ner rapporten här.

Sverige är det enda landet i EU som i nuvarande system inte ger ersättning till ekologiska vallar. Särskilt djurlösa växtodlingsgårdar får betydande konkurrensnackdel och styrs mot att odla mindre vall, vilket innebär sämre miljönytta. Jordbruksverket har hörsammat våra förslag om att rätta till detta och föreslår till 2023 att vallgrödor ska kunna berättiga till ekoersättning. Dock bara till slätt- och mellanbygder, något Ekologiska lantbrukarna ser som djupt problematiskt. Vi har istället skickat in förslag på hur ekoersättningen kan utformas så att alla ekogårdar kan lägga in vallarealen, men med ett maxtak på stöd för just vall på ca 25 eller 30 procent. Då gynnas vall i växtföljd med andra grödor i hela landet, och ekolantbruket får en generellt bättre nivå på ersättning oavsett var i landet gården är belägen.

Genom att flytta ekostödet till ett ettårigt eco-scheme förenklas administrationen för såväl myndigheter som lantbrukare. Lyhördheten för marknadens signaler blir tydligare och budgetutrymme frigörs för övriga miljöersättningar.

Detta handlar både om eko-ersättningarna och kompensationsstödet som båda påverkar ekogårdarnas konkurrenskraft betydligt, samt riskerar leda till sårbar produktion för foderstörningar p.g.a exempelvis torka. Ekologiska gårdar med djurhållning har i genomsnitt färre djur per hektar då antalet djur måste vara i balans med hur mycket mark gården har. Därför bör kravet på djurtäthet i kompensationsstödet vara lägre för ekologiska gårdar.

Intresset för agroforestry, t.ex. alléodling av fruktträd i spannmål, har ökat kraftigt i Sverige under de senaste åren. Dock missgynnas de lantbrukare som gör detta av nuvarande jordbrukspolitik. Detta bör ändras. Ekologiska lantbrukarna ser behov av investeringsstöd för anläggning av agroforestryodling av frukt och bär. Ett första steg för att möjliggöra ökad användning av agroforestry i odling och betesmarker är att grundvillkoren för gårdsstöd tillåter att en viss procent av arealen utgörs av planterade fruktträd, utan att räknas bort från stödberättigad areal.

Genom att införa en hektarersättning för certifieringskostnaden på max 6000 kr/företag möjliggör jordbrukspolitiken för fler småskaliga gårdar att ansluta sig till eko, vilket både kan gynna regeringens mål för ekologiskt samt ekolantbruket i stort.