Grisfoder som baseras på svenska råvaror är enligt en studie bättre för vattenmiljön, än importerat foder som huvudsakligen baseras på sojamjöl.

Resultatet av studien visar att de växtskyddsmedel som använts i den svenska foderproduktionen resulterade i 70 procents lägre giftighet för miljön, än foderblandningen med brasiliansk soja, räknat per kilo griskött.

– Det här visar på ytterligare en fördel med en ökad inhemsk produktion av foder, utöver lönsamheten och de goda växtföljdseffekterna. Dessutom är detta ännu ett bevis på att det inte är hållbart att använda så pass mycket sojamjöl i djurproduktionen som görs idag, säger Helena Allard på Svenskt Sigill, i ett pressmeddelande.

Om man skulle övergå till endast svenska proteinkällor till grisar i Västar Götaland skulle arealen raps behöva öka från 13 000 hektar till 17 000 hektar. Arealen för åkerbönor skulle behöva ökas från 7000 hektar till 13 000 hektar.

I studien utgår man från två olika scenarier i grisproduktion i Västra Götalands län. Det första scenariot stämmer bäst med hur det ser ut i verkligheten, med en proteinkälla som kommer från brasiliansk soja.

I ett annat scenario har man baserat foderstaten på protein som kommer från raps och åkerböna från lokala odlingar.

Studien är utförd av SIK, Institutet för livsmedel och bioteknik på uppdrag av LRF och finns här
Nyheten är hämtad från Jordbruksaktuellt