Ekologiska Lantbrukarnas expert på regler och internationella frågor, Marianne Schönning, gör här en en analys kring den nya ekoförordning som röstades igenom igår, den 16 juni:

Vid jordbruksministrarnas möte i Luxemburg den 16 juni lyckades man till sist besluta om ett gemensamt förslag till ny EU-lagstiftning för ekologisk produktion. Många av de frågor som varit mest kontroversiella i det förslag som EU-kommissionen presenterade för drygt ett år sedan är borta eller har hittat acceptabla lösningar.

EU-kommissionens förslag var byggt på felaktig grund – att konsumenterna inte har förtroende för ekoprodukter. Det senaste året har ett stort arbete lagts ner, både av de som förhandlat för medlemsländernas räkning och av alla "stake holders" - de som berörs av lagstiftningen, för att förändra förslaget till det bättre. De tjänstemän som berett frågor och förhandlat för Sveriges räkning har gjort ett mycket gott jobb och har varit framgångsrika i en rad frågor som är viktiga för oss. Resultatet av alla förhandlingar är en ganska grov struktur för den nya lagstiftningen och ligger inte så långt från den lagstiftning som gäller idag.

Förhandlingar mellan ministerrådet – parlamentet - kommissionen
Parallellt med arbetet i ministerrådet har kommissionens förslag också behandlats av både miljö- och jordbruksutskotten i EU-parlamentet. Ansvarig i jordbruksutskottet – huvudrapportör - är Martin Häusling från den gröna partigruppen. Han är också ekomjölkbonde i Tyskland. Den rapport han skrivit ligger mycket nära både Ifoam EUs och våra svenska ståndpunkter.

Nu när det finns en överenskommelse i ministerrådet tar nästa steg i processen vid – den sk "trialogen"; förhandlingar mellan parlamentet, ministrarna och EU-kommissionen. Detta kan kanske vara klart under hösten 2015. Tidigast kan den nya lagstiftningen träda i kraft 1 januari 2017.

Några viktiga punkter i beslutet
- Inga gränsvärden för bekämpningsmedel i ekologiska produkter. Länder som tillämpar speciella gränsvärden för ekoprodukter ska fasa ut dessa före 2021. Detta har varit en av de allra mest kontroversiella frågorna och rör viktiga principer: är det produktionssystemet eller slutprodukten som ska kontrolleras? Ska ekoproducenter vara ekonomiskt ansvariga för föroreningar de inte själva bidragit till?
- Fortsatta möjligheter att använda konventionellt utsäde när ekologiskt utsäde inte finns tillgängligt.
- Avhorning fortsatt tillåtet.
- Fortsatt möjlighet att ha ekologisk och konventionell produktion på samma företag - om man inte producerar samma produkt i de olika systemen. Import – fortfarande krävs "full överensstämmelse" med alla detaljer i EUs regler för länder som inte har handelsavtal med EU, dvs de flesta utvecklingsländer. En öppning är dock att sk "regionala regler" ex de östafrikanska reglerna, kan accepteras.
- En kontroll mer baserad på riskbedömningar än tidigare. För produktion som varit utan anmärkningar kan intervallet av fysiska kontrollbesök utsträckas till 30 månader, något som förhoppningsvis gynnar svenska producenter.

Fortsatt osäkert
Kompromiss-överenskommelsen rör ganska få riktigt stora frågor – det återstår ett mycket omfattande arbete med resten – alla detaljer. Nuvarande förordning har t ex varit i bruk i 6 år, men det finns fortfarande frågor där tillämpningen är osäker och oklar.

Nu när det kommit ett beslut i ministerrådet är känslorna blandade. Vi drar en lättnadens suck. Det blev inte den katastrof för produktionen som det ursprungliga förslaget hade varit. Samtidigt är det svårt att känna entusiasm för en helt "onödig" process som tagit så mycket tid och energi från annat viktigt utvecklingsarbete. Hur kunde det bli så här? Varför stoppades inte processen på ett tidigt stadium?

Den stora osäkerhet om de legala ramarna för ekoproduktionen som även fortsatt råder, hämmar utan tvekan utvecklingen och gör det svårt att få nya producenter att ta risken och ställa om.