Öppet brev till Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin.

Svenskt lantbruk befinner sig i ett akut krisläge. På gårdsnivå vänder vi på varje krona, allt som kan effektiviseras ses över och samtliga kostnader övervägs noga. I detta kritiska läge meddelar Jordbruksverket att lantbrukarna ska ta kostnadssmällen för dispenser och tillfälliga krisundantag, trots att det handlar om regler som inte löses på gårdsnivå, eller krishändelser som är helt omöjliga för enskilda lantbrukare att styra över.

Just nu sker också förändringar i EUs regler för ekologisk produktion. De svenska ekolantbrukarna ska alltså, samtidigt som bränsle- och elpriser skenar, sätta sig in i nya regler och göra både praktiska och administrativa anpassningar. Till exempel skärps reglerna vid inköp av ekologiska avelsdjur och utsäde, ett led i att göra produktionen mer ekologisk vilket i grunden är positivt. Men, det råder brist på ekologiska avelsdjur och utsäde. Svenska ekolantbrukare behöver söka dispens för att använda de djur och sorter som är tillgängliga och anpassade för svenska förhållanden, i väntan på att avel och förädling utvecklas.

Därför har Ekologiska Lantbrukarna i upprepade remissvar och skrivelser till Jordbruksverket och Näringsdepartementet, i nära samförstånd med branschkollegor, lyft att dessa dispensansökningar och det ökade pappersarbetet inte ska kosta för lantbrukaren. Men så kom besked från Jordbruksverket som en sur nyårskaramell: Alla dispensansökningar ska avgiftsbeläggas, och dessutom högt. Till exempel föreslås att ansökan om inköp av avelsbagge ska kosta 1400 kronor, med en fakturaavgift till Jordbruksverket på 150 kr. Liknande avgifter finns också för inköp av icke-ekologiskt utsäde. Helt nya kostnader för lantbrukaren, på en nivå som upplevs som helt absurd. Grönsaksodlare med en mångfald av grödor, eller gårdar med flera inriktningar, drabbas hårdast då flertalet dispenser läggs på varandra.

Jordbruksverket hänvisar till att avgifterna bestämts utifrån deras egna beräkningar på förväntad arbetskostnad och framtagande av rutiner kopplat till ärendehanteringen. Ekologiska Lantbrukarna anser att nivån är ett hån mot en bransch som under många år slimmat sina verksamheter för att jaga kostnader och effektivisera, där varje krona räknas. Bara fakturaavgiften är tre gånger högre än vad som är brukligt.

I de underlag vi tagit del av finns också beräkningar för kostnad för arbetstid hos lantbruken. Den hamnar lägre än den för experter, certifieringsbolag och myndigheter. Inte heller tar verket hänsyn till att många lantbrukare behöver, på grund av tids- eller kunskapsbrist, ta in rådgivare för att sköta mycket av ansökningarna och administrationen. Tycker inte Jordbruksverket att lantbrukarens tid är värdefull?

Det är inte rimligt att svenskt lantbruk ska bära kostnaderna för ärendehandläggning hos ett statligt verk med så tung administration, dyrt IT-system och uppenbarligen ineffektiv ärendehantering. Behövs det ändringar i verkets uppdrag bör detta snarast tas upp för diskussion hos Näringsdepartementet. Dessa typer av straffavgifter är inte förenliga med verkets uppdrag att främja svenskt lantbruk och att nå målen i livsmedelsstrategin och EUs “Farm to Fork”-strategi. Vi uppmanar Jordbruksverket att tänka om!

Erika Olsson, ordförande och Sofia Emilsson, verksamhetsledare

Ekologiska Lantbrukarna