Ängs- och betesmarkerna i Sverige har minskat från 1,4 miljoner hektar i slutet av 1800-talet till 440 000 hektar i år.

– Det är betesdjuren som håller markerna öppna och skapar förutsättningar för artrikedom och ekosystemtjänster i odlingslandskapet, säger Anna Nordberg på Jordbruksverkets analysenhet.

Sedan 2002 har länsstyrelserna och Jordbruksverket inventerat markerna för att kunna utvärdera och sätta mål för miljöersättningarna i landsbygdsprogrammet.

– Det är viktigt att de ängs- och betesmarker som finns sköts även i framtiden, säger Anna Nordberg på Jordbruksverkets analysenhet.

– Även betesmarker utan rödlistade arter fyller en viktig ekologisk funktion som livsmiljö för pollinerande insekter och fåglar, till exempel tofsvipa och storspov.

Betande djur behövs
Anledningen till att de svenska ängs- och betesmarkerna minskat med två tredjedelar på 100 år är förstås att djuren som betar ute i markerna har minskat drastiskt. Antalet kor har minskat med hälften sedan 1940-talet. Särskilt mjölkgårdarnas djurhållning har betytt väldigt mycket för de svenska landskapen.

– Det är betesdjuren som håller markerna öppna och skapar förutsättningar för artrikedom och ekosystemtjänster i odlingslandskapet, säger Anna Nordberg.

Nyheten är hämtad från ATL.nu