Mjölkkon har varit motorn i svenskt jordbruk genom sin förmåga att omvandla betesväxter till högvärdigt protein och gödsel till våra grödor, men idag får hon kritik för idisslandets bidrag till växthuseffekten. Den mjölkbonde som vill minska gårdens klimatpåverkan har dock större möjligheter att minska de utsläpp som rör foderproduktionen än de som rör metanutsläppen från kornas magar. Det visar Maria Henriksson i en avhandling från SLU.

Ängsmarkerna gav svenska bönder vinterfoder till djuren, som i sin tur gav den gödsel som behövdes för att få rimliga skördar på åkermarken – äng var åkers moder. Kor, får och getter har varit oumbärliga för både bönder och nomader i många delar av världen.

Idisslarnas stora förtjänst är förmågan att kunna tillgodogöra sig energin i växternas cellulosa, men det blir ett visst spill i form av upprapad metan – en av de viktigaste växthusgaserna. Metanet bildas av de mikroorganismer som bryter ned cellulosa i vommen – upp till 10 procent av bruttoenergin kan förloras i form av upprapad metan.

Maria Henriksson från SLU har i sitt doktorsarbete använt livscykelanalyser för att beskriva hur olika led i produktionskedjan på en mjölkgård påverkar klimatet. Enligt beräkningarna varierar utsläppen av växthusgaser betydligt mellan svenska gårdar med olika förutsättningar, vilket tyder på att det finns möjligheter att minska utsläppen.

Över 80 procent av utsläppen visade sig orsakas av djurens fodersmältning och produktionen av foder, vilket innebär att djurens foderintag spelar en avgörande roll. När Maria Henriksson undersökte hur olika foderstater kan påverka mjölkens klimatavtryck, visade det sig att skillnaderna framförallt hängde samman med hur fodret producerats. Metanutsläppen från fodersmältning var visserligen betydande, men de varierade inte så mycket mellan olika typer av foderstater.

De generella åtgärderna för att minska utsläppen av växthusgaser på mjölkgårdar handlar framförallt om att utnyttja befintliga resurser såsom djur, gödsel, foder och mark så effektivt som möjligt. Foderstatens sammansättning bör dock utvärderas på gårdsnivå, eftersom regionala förutsättningar för foderproduktion påverkar effekten av olika utfodringsstrategier.

– Mer än hälften av växthusgasutsläppen från foderproduktionen rör grovfodret, så det har stor betydelse hur detta foder produceras och hur stora foderförlusterna är, säger Maria Henriksson.

Läs mer i SLUs pressmeddelande