Söndagen 2 augusti publicerades en krönika i ATL som kritiserar Ekologiska Lantbrukarnas klimatrapport">https://www.ekolantbruk.se/klimat">klimatrapport. Här är vår replik, som du även kan läsa på ATL:s">https://www.atl.nu/debatt/mer-kol-i-marken-och-ekomat-pa-tallriken/">ATL:s hemsida.

Med klimatrapporten, som har tagits fram av Ekologiska Lantbrukarna på uppdrag av Jordbruksverket, vill vi lyfta blicken från den ensidiga debatten där matproduktion ställs mot ökad klimatnytta. Det står tydligt att både kvävefixering från baljväxter och från konstgödsel ger lustgasutsläpp. På s 21 kan man till exempel läsa att ”Oavsett i vilken form kväveatomerna kommer in i lantbruket – som ammonium eller nitrat i konstgödsel, som organiskt kväve från biologisk fixering eller som kväveoxider från luftnedfall – kan de lätt ta sig vidare i systemet och förflytta sig mellan en rad olika kväveföreningar.”

Det Linderholm missar är att rapporten fokuserar på mängden kväve. Mer kväve in i systemet ger mer lustgasutsläpp. Därför måste tillförseln av nytt kväve minska, oavsett var det kommer från. Mätningar av fördelningen mellan olika kväveisotoper har dock gett direkta bevis för att lustgasen i atmosfären huvudsakligen bildats av kväve som kommer från konstgödsel. Forskning visar också att en större del av kvävet blir lustgas vid höga kvävegivor. Om kvävegivan sänks minskar lustgasutsläppen mer än skördenivån, det går att läsa om på s 51 i rapporten. Därför har det kvävesnåla, ekologiska lantbruket lägre utsläpp av lustgas.

Det finns ingen motsättning mellan att lagra in kol och producera mat, vilket Linderholm också verkar anse. En vall kan till exempel lagra in 300–600 kg kol/hektar samtidigt som det produceras resurssmart foder. Det jordbruket behöver är lösningar på klimatkrisen där man ser till helheten. Mer kol i marken, mindre kol och lustgas i luften och rätt mat på tallriken.

Sofia Sollén-Norrlin
Verksamhetsledare, Ekologiska Lantbrukarna