Att använda sig av käringtand i mjölkkornas ensilage kan förbättra proteinförsörjningen och öka mjölkmängden med ett kilo per dag. Det visar nya försök vid SLU:s EkoForsk i Uppsala.

– Det är tannininnehållet i käringtand som gör att proteinnedbrytningen i våmmen bromsas. Vilket leder till en bättre proteinförsörjning till korna i och med att mer aminosyror absorberas i tunntarmen, säger Torst­en Eriksson, en av forskarna bakom projekt­et.

De kondenserade tannin­erna har en förmåga att binda foderproteiner och alltså bromsa den snabba proteinnedbrytningen i våmmen som annars är väldigt vanligt med vallensilage. Bättre tillförsel av våmskyddat protein ger en bättre proteinförsörjning och därmed en bättre mjölkproteinproduktion. I försöken ökade proteinet med 36 gram, vilket motsvarar proteinet i en liter mjölk och kon mjölkade knappt ett kilo mer per dag, berättar Torsten Eriksson.

– Trots moderat tanninhalt och trots att vi blandat ut fodret med engelskt rajgräs och sedan tillsätter kraftfoder får vi positiva effekter. Det talar för att den här baljväxten är intressant som ett komplement även i vårt klimat, säger Nilla Nilsdotter-Linde, forskare på SLU som också varit med i projektet. Komplement behöver vi eftersom vår vanligaste vallbaljväxt, rödklövern, ofta odlas år efter år i blandvallar inom de områden i landet där djurtätheten är hög.

Käringtand klarar vintern okej och har hyfsat hög tanninhalt. Men Nilla Nilsdotter tror inte att käringtand kommer att ersätta rödklöver och vitklöver i svensk vallodling, utan ser det mer som ett komplement.

Läs mer om forskningsnyheten på Jordbruksaktuellts hemsida