KRÖNIKAN I EKOLOGISKT LANTBRUK 10/2007

GMO-maten: Har kunden alltid fel?

Sverige är fortfarande ett av de allra GMO-friaste länderna i Europa. Här odlas inga genmodiierade grödor, och till skillnad från de flesta andra EU-länder är även foderförsörjningen ännu i stort sett GMO-fri. Bara en handfull grisbönder köper GMO-soja i bulk från Lantmännen. Alla vanliga foderbland-ningar görs på GMO-fri soja.

Med andra ord ligger det svenska jordbruket helt rätt i förhållande till marknaden. Enligt de återkommande opinionsundersökningarna från Eurobarometer är det en stabil andel på 65–70 procent av de europeiska konsumenterna som inte vill ha GMO-produkter i sin mat. Och i Konsumentrådets färska svenska undersökning är märkning av animalieprodukter från djur som ätit GMO-foder det allra starkaste konsumentkravet på hemmaplan.

När det gäller miljöeffekterna kommer allt fler fakta som bekräftar att konsumenterna gör helt rätt i att tacka nej till GMO-maten. En färsk rapport från Jordbruksverket visar att herbicidtoleranta grödor skulle göra det svårare att nå de svenska miljömålen. Och då ska man komma ihåg att mer än 80 procent av GMO-odlingen i världen är just herbicidtoleranta grödor. Inget tyder på att de är miljövänligare någon annanstans.

De resterande 20 procenten av världens GMO-odling är grödor med inbyggt insektsgift från bakterien Bacillus thuringiensis (Bt). Den tekniken ifrågasätts nu alltmer på grund av bieffekterna på nyttoinsekter i jordbrukslandskapet. Både Frankrike och Tyskland överväger ett totalstopp för Bt-grödorna, och EUs miljökommissionär Dimas vill säga nej till EU-registrering av två Bt-majssorter.

*

Så vad gör de stora svenska aktörerna? Jo, Lantmännen, Scan och Arla gör gemensam sak för att smyga in GMO-foder och GMO-utfodrade animalieprodukter på den svenska marknaden. Utan märkning givetvis – för annars skulle ju kunden kunna välja.

Scan ställer inte längre några krav på GMO-fritt foder för några djurslag. Den som vill köpa garanterat GMO-fritt kött i Sverige är hänvisad till ekologiskt, Sigillmärkt eller några mindre producenter som Siljans Chark.

Arla har visserligen kvar sin GMO-fria policy i Sverige – eftersom man hittills misslyckats med att övertala övriga mejerier att släppa den. Istället gör man sitt bästa för att undergräva den genom import av diverse danska Arla-produkter gjorda på mjölk från GMO-utfodrade danska kor. Ibland med extremt lömsk marknadsföring som till exempel den numera dansktillverkade Åseda gräddost.

Och Lantmännen, som trots många års desinformations- kampanjer om den ”omöjliga” GMO-friheten inte lyckats övertala vare sig handeln eller bönderna, har nu övergått till iniltration och mörkläggning. Det är hemligt vilka anläggningar som hanterar GMO-sojan, hemligt hur många bönder som köper den.

Regeringen drar sitt strå till stacken med Europas svagaste regelverk för GMO-odling – se separat artikel på sid 18 i den här tidningen. Också det har medvetet utformats för att smyga in en allmän GMO-förorening i det svenska jordbruket, och kanske framförallt för att skapa osäkerhet även om ekoproduktionens förmåga att hålla rent från GMO.

Från LRF velas det i vanlig ordning. ”Om GMO kan bidra till att minska användningen av kemiska medel så är vi beredda att pröva detta. Men självklart måste det innas en efterfrågan på marknaden.” Det var Lars-Göran Pettersson i Land häromveckan.

*

Ja, jag vet. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att den svenska livsmedelsbranschen inte känner igen en lysande affärsmöjlighet om den så står mitt framför näsan, hoppar upp och ner och hojtar ”kom och ta mig!”.

Det är nästan som någon sorts självspäkning. Här ska minsann inte göras några lättfångna vinster, när vi istället kan välja den mödosamma vägen att förklara för kunden att hon faktiskt har fel.

En helt GMO-fri produktion med en stor och växande andel ekologiskt som laggskepp är en närmast självklar vinnare både på hemmamarknaden och i resten av Europa. Och dessutom praktiskt taget gratis, för produktionen har vi redan.

Allt som fattas är egentligen en GMO-märkning även av animalieprodukterna. Resten är marknadsföring och vinsthemtagning.

PETER EINARSSON