Rätten att sprida GMO-gener

Tänk dig att du har kontrakterat att odla 5 hektar ekologisk raps. Ingen otrevlig tanke med dagens utmärkta priser. Men tänk dig så att du halvvägs genom säsongen får veta att rapsfältet hos din konventionella granne är sått med en genmodifierad sort. Och hans raps står på ett angränsande fält i den förhärskande vindriktningen. Nu blir du lite orolig. Vad händer om grannens pollen befruktar dina plantor? Vid leveransen bekräftas dina farhågor. En genanalys visar att din rapsskörd innehåller en dryg procent GMO-frö. Du får inte leverera den som ekologisk vara.

Nu är detta än så länge bara en påhittad situation, för ännu odlas det inte någon GMO-raps i Sverige. Men snart nog kan det vara verklighet. Den starka opinionen mot GMO-grödor i hela Europa har lett till att alla godkännanden för kommersiell odling blockerats i flera år. Men nu har EU-kommissionen, med Margot Wallström i spetsen, tagit nya tag. De är mycket ivriga att komma igång med att godkänna nya GMO-sorter. Helst redan en bit in på det nya året. Ett nytt EU-direktiv är på gång som kan göra det möjligt.

Det du självklart vill veta är: vem tar den ekonomiska smällen när din ekoproduktion blir underkänd på grund av alltför intimt umgänge med grannens GMO? Med dagens regler är svaret med allra största sannolikhet: du själv. Det finns inga särskilda försiktighetskrav för GMO-grödor, utan det är fritt fram att sprida deras pollen på samma sätt som allt annat pollen. Erfarenheten från till exempel skador orsakade av kemiska bekämpningsmedel som kommit på drift i luft eller vatten visar dessutom att det ofta är svårt att få skadestånd även om det finns ett försiktighetskrav. Hela bevisbördan ligger nämligen på den som lidit skadan.

Kanske introduktionen av GMO-grödorna erbjuder rätt tillfälle att se över hela ansvarsfrågan. Det är ju inte självklart så att det är den ekologiska producentens ansvar att hålla skyddsavstånd mot tänkbara föroreningskällor. Idag är det ju så både vad gäller hårt trafikerade vägar och konventionellt odlande grannar. Skyddsremsan får ekobonden stå för. Men det betyder ju i praktiken att det betraktas som en rättighet att förorena. Varför inte vända på steken och göra det till en rättighet att slippa föroreningar? Varför kan det inte lika gärna vara den som använder bekämpningsmedel som har skyldighet att lämna obekämpad frizon längs gränsen till en icke bekämpande granne? Varför kan inte Vägverket stå för 25-metersremsan utan livsmedelsproduktion intill vägen?

GMO-grödorna ställer saken på sin spets eftersom det inte räcker med några 25 meter för att undvika inkorsning via pollen. Ifråga om raps handlar det snarare om ett par hundra meter. Men principen är inte annorlunda för det. Det handlar om vad som ska betraktas som det normala: odling med eller utan genmodifiering. Antingen finns en rätt att slippa inkorsning, eller så finns en rätt att sprida GMO-gener. Problemet är inte heller unikt för ekobönderna. GMO-frihet krävs även för att få Svenskt Sigill. Och det krävs GMO-fritt foder för att få leverera mjölk. Sammantaget är det nog åtminstone halva svenska arealen som redan har åtagit sig GMO-frihet på något sätt.

I den italienska regionen Lazio, trakten kring Rom, har man nu lagstiftat om en frizon från GMO-odling på 2 km kring varje godkänd ekologisk producent. Vad säger Wallström? Vad tycker Winberg?